bislet

Jag är plågsamtt medveten om att jag innehar världens just nu sämsta blogg. Jag ska försöka skärpa mig men lovar inget.
Det jag vill säga nu är iaf att mina älsklingar i Boston Bruins är precis HUR JÄVLA BRA SOM HELST för tillfället.
Det är klapp-klapp och mål på mål......3-0 efter 10 minuter nu. Det ska firas med en sväng ner till 7-11 i paus.

På torsdag blir det böghög hemma hos mig. Går allt i lås sitter K,ZZ,KS,Kongo och L samt mig själv vi och tittar på Djurgårn och har kul. Det ser jag fram emot,och det kan behövas saker att se fram emot just nu. Riktigt vinterdepp at the moment.

Puss iaf.

Fast lite bättre än andra blir man ändå. Lite.

"You don't like yourself. But you do admire yourself. It's all you've got, so you cling to it. You're so afraid if you change, you'll lose what makes you special. Being miserable doesn't make you better than anybody else. It just makes you miserable."

Pissdag rakt igenom. Krönt av fortsatt kräftgång i hockeyn. Jag hämtar tröst i att jag hittat en ny låt att freaka. Och att jag snart ska lägga mig i sängen framför en dvd.

Ensam är stark!

Jag tror bestämt man har gått och blivit skitdålig på det här med att blogga.  Ska man acceptera det och lägga ner eller kan det lossna med tiden?

Om ett tag ska jag se senaste Prison breakavsnittet och jag fruktar att någon dör?
Pratade precis med Ludde som just sett skiten. Och om jag inte är helt ute och cyklar så hade han just slutat gråta. Mer eller mindre. Han lät uppriven och skakad.
Dom kan inte döda Michael,inte förrns i absolut sista avsnittet,då har jag nån sorts känsla att dom går emot det här med helbra slut.

Vi får se. Kanske kollar lite CL först så inte den upplevelsen påverkas.

Heja Fiorentina!

Började fundera på en riktigt meningslös grej idag som jag ändå känner att jag vill få klarhet i.
När ni kliver in för att hämta hem pizzan ni ringt och beställt,VAD säger ni då?
Jag kan inte komma på en enda mening som låter bra förutom den jag ordagrant kört med i alla tider.
Jag lovar,jag har 100% av gångerna sagt "Hej,jag hade ringt. Calzone".
Oftast trycker jag in ett taktfull litet "eh" också där mellan hej och jag. Varför jag envisas med det vet jag inte.
Och har jag inte beställt en calzone så säger jag inte heller calzone utan det jag nu har beställt,men ja,övriga ord är ständigt återkommande.
Och nu undrar jag alltså vad man säger om man inte säger som jag gör?
Jag undrar även om min mening verkligen är grammatiskt korrekt?

Nu undrar jag också hur man stavar grammatiskt.

Lyssna och säg mig i ögonen att du inte blir på ett sjukt bra humör.

Upp halv åtta,sen ner till cafeét vid tunnelbanan och handla hem en ost&salamiciabatta,två pago och en kanelbulle. Och ett aftonblad.
Kaffet är på ingång och pokern likaså.
Mår helt okej i början av såna här dagar,när jag e uppe före fan. Men sen framåt kvällen blir det problem. Igår mådde jag riktigt skräp under hockeyn,och min hypokondri tog fart. Har kollat alldeles för mycket på House nu om nätterna,så senaste budet ligger på en hjärntumör. Att det är därför jag är yr så ofta.

Det som säger emot det är att jag varit yr i 5 år nu och då borde tumören rimligtvis ha hunnit ge sig tillkänna mer kraftfullt om det vore så.
Jobbigt är det iaf men det är ett senare bekymmer.

Och ikväll anländer M och ev. L för Champions Leaguekväll(Forza Viola!) och imorgon bitti ska det handlas kläder. Nån utförsäljning som M talar sig varm om. Kan bli kul.


Igår satte jag upp en tavla. Alldeles själv. Det är ett foto på min gudson,som jag inte kan förklara hur mkt jag tycker om. Nu sitter han iaf på väggen och håller koll på mitt pokerspel om dagarna vilket känns bra.

Im up with the cock.
Hade nattsällskap av ZZ och vaknade kl 6. Trekvart senare vaknade han och joinade i köket för en frukost.
Innan dess kollade jag nyhetsmorgon och tyckte synd om alla stackare som ska till sina jobb. Skrapa bilen,sitta i köer.....
Även dom som satt på Arlanda och väntade på sina flyg,fick en släng av min medkänsla. Främst dom med lite flygrädsla.
Kan inte vara kul att behöva vänta i timtals på sin golgatavandring.


Nattens dröm(funderar på att göra detta till en stående sektion,så folk förstår precis hur sjukt jag alltid drömmer);

Sammantaget så råkade jag först döda en närstående till min förra inneboende. Jag grät,var bedrövad och förstod inte hur det hade gått till.
När det ser som dystrast ut anländer exinneboendens kompis och är en riktig klippa. Förstående. Så det hela tar en vändning och vi sticker iväg på roadtrip i usa. Jag blir glatt överraskad när jag inser att vi redan befinner oss i usa och att jag därmed slipper banga pga min flygskräck.

Ja sen gullar vi i bilen medans hon kör,och vi håller på att krocka flertalet gånger. Så håller det på en stund i ett virrvarr av skräckblandad förtjusning,innan jag vaknar och är kissnödig.



Drömmar är HELT omöjliga att beskriva för någon,men ni vet hur dom kan ta på ens krafter och det borde bidra till att jag alltid är så förbannat trött. För det här är en hyfsat genomsnittlig dröm för mig,och jag minns i stort sett alltid nattens äventyr också.
Aja nu lägger vi det bakom oss och dricker kaffe istället.

9 av 14 poäng måste ses som bra men jag hade bytt ut rubbet mot en enda poäng för Djurgårn,vilket gör dagen till ett totalt misslyckande.
Var på ett bra humör,ja rentav briljant,på väg hem från pizzerian hjälpte jag en käck kvinna med att få in hennes bagage i sin portuppgång. Hon kallade mig gullig och mot min natur kände jag en samhörighet över att vara människa. Jag tror vi sthlmare(läs inflyttade bönder) har ett oförtjänt rykte om oss att inte prata med varann etc etc.
I mitt tycke balanserar vi perfekt på rätt sida gränsen om såväl korkat pratglada och osunt inåtvända. Vi har en coolness och är trevliga mot varann när det är läge för det.

I såna glada tankegångar gick jag ända fram tills slutperioden i Ängelholm började.
Sen gick något snett. Domaren gick snett. Domaren var en bögnolla som bara hockeydomare kan vara.
Han skickade mig rakt ner i avgrunden och jag trodde jag byggt upp ett bättre skydd mot motgångar som denna men tji fick jag.

Runt midnatt vaknade jag sen av en plakat pappa i telefonen. Han(och hans fru) hade hookat upp med ett par skånetjejer på krogen. Dom var i min ålder och pappa tyckte det var ett bra tillfälle att agera självutnämnd wingman åt mig som låg hemma och sov. Obegripligt.
Under tvång pratade jag sedan med en Charlotte och trots en hemsk hemsk dialekt slutade det med ett nummerbyte och en facebookaddning...

Är det så här man ska låta det vara i framtiden? Skicka ut daddy på fältet?


Nu blir det tandborstning och sen bok. Way of the peaceful warrior heter den ska tydligen förändra liv enligt en god vän. Vi får se.

En sådan här liten älskling köpte jag nyligen och har nu precis avslutat jungfruresan på mina 50 kvm. Och jag gillar den verkligen. Electrolux ergorapido heter den och borde kunna bli en bra julklapp åt er själva eller nån ni gillar.

Och nu står hon bredvid Tilde. Sånt kan få en att börja tänka vuxentankar.

En av få fördelar med att vara vaken på morgonen är att man får chansen att titta sig trött på Kristin Kaspersen.
Milf milf milf och dessutom väldigt lik en gammal "kärlek". Om 15 år torde hon vara Miss Kristin upp i dagen.
Vill minnas att jag en gång tänkte försöka göra en utförligare blogg på det här. Där tanken var att jag skulle vara Hans Fahlén. Nu när dom gått skilda vägar känns det mest lökigt att göra något sånt så jag stannar här.

Någon som vet hur man får upp en bild på bloggens startsida? Känns som ett foto på mig mycket väl skulle kunna utgöra kronan på verket i denna nysatsning.

Eller riskerar det stjäla fokus från texterna? Svårt att koncentrera sig?
Upplys mig iaf om hur man gör,någon kunnig som t.ex TBS(beautifuls.blogg.se). Tack.

Sov i ett sträck från 20.30 till 06. Med det i ryggen plus en termos(nyinskaffad leksak från pokerstarsshopen) morgonkaffe innanför västen känner jag mig väl rustad för dagen.
Framåt eftermiddagen är det  familjeträff och som alltid ser jag fram emot det. Och som alltid kommer det visa sig attt det främst är syskonbarnen som är behållningen.

Om det är något jag aldrig missar så är det en Djurgårdsmatch i fotboll eller hockey,men igår efter två perioder framför teven hade jag inget val. Jag var så trött så det började bli läskigt. Jag stapplade in till sängen och missade alltså ytterligare två Frölundamål i slutakten. Förstår inte hur vi kan ligga 10:a med det här laget. Nu är det sällsynt jämnt i tabellen dock och jag tror fortfarande på slutspel och kanske rentav framgång där.

Ett förslag för att nå det är att peta Ölvestad. Problematiskt bara att han är kapten.


Nyår kan komma att firas i Enköping. En god vän och hans sambo bjuder på fest och jag tror det kan bli briljant.
Funderar på att ta med mig min hiskeligt dyra champagenflaska som just nu agerar prydnad i vardagsrummet.
Folk måste ha fått ligga på mindre än en Moetflaska?


Till sist vill jag visa W och hans kommentar lite uppskattning. Och jag skulle vilja använda samma ord som en uppmaning till dig att börja skriva igen. Jag vill se wijk.blogg.se återuppstå!

Är det för tidigt att börja gnälla om bristen på kommentarer?

Det blev visst ett litet uppehåll där, men denna novembermorgon,efter en natt utan sömn,insåg jag varför jag borde/måste blogga; jag vet inget annat sätt att få ut mina tankar!
Jo jag har vänner och bekanta,men vad jag inte har är vänner och bekanta som kan det här med att ställa bra frågor.
Antingen vet ni inte hur man gör eller så skiter ni helt enkelt i det.

Jag vill tro att jag själv är fullt duglig inom området,bara det faktum att jag stör mig så ofta på denna frånvaro av frågor från andra,borde ju innebära att jag är medveten om saken iaf.
Hur som helst känner jag att jag får prata för lite om mig själv och då får jag tragiskt nog ta till ett så drastiskt grepp som att damma av bloggen och ställa mina egna frågor.

Och jag undrar om det här kan vara en teori som är gångbar som en förklaring till den bloggexplosion som varit dom senaste åren? Att folk suger på att konversera så man får ge sig ut på nätet och skriva av sig allt det man inte fick sagt irl.... Eller sträcker jag mig efter för mkt nu?


Anyhoo...Det är november och jag försörjer mig fortfarande på att  spela (bländande) poker.
Jag mår sällan pangpangdåligt längre(vilket jag misstänker är en orsak till bloggbreaket) men kan heller inte säga att jag är lycklig. Ett uttryck jag iofs har svårt att se mig själv säga någon gång överhuvudtaget,om jag kan säga så utan att låta melodramisk.

Kortfattat så gör jag inte ett skit om dagarna och mår bra för det mesta. Jag har blivit ärkeytlig och jag älskar det. Det är krogen,poker, Djurgårn och tv-serier som dominerar. Jag läser knappt böcker längre.
(Om tonen känns sorgsam eller högtravande eller nåt annat dåligt så skyller jag på att jag inte har sovit något och att jag är ringrostig)
Jag tror jag kan säga att jag njuter av att inte må dåligt och att jag någonstans tycker att jag är värd det. Och utan att på något sätt göra avkall på den ständiga röst jag alltid har i huvudet om att det alltid kan bli värre,så känns det som att jag typ.....vilar ut på en behaglig nivå och lite senare antar jag att jag kommer göra ett försök att gå från det här till att verkligen försöka komma fram till vad jag vill göra med livet.


Det är med blandade känslor jag hemfaller till bloggen,litegrann som om Snuffe&Zoran skulle ta över mitt kära Djurgårn som det ryktas om. Det var kul senast men skulle kunna kännas fräschare.


För någon natt sen had jag en dröm där jag ägde en fyrhjuling. Det fick mig att komma på hur sugen jag är på att köpa en vespa. En eu-moppe eller skoter,vad som nu blir bäst.
Helst vill jag köpa en redan idag men det kanske är bäst att vänta in våren?

Det där för mig också osökt in på min brist på motion. Jag trodde aldrig den här dagen skulle komma men jag har börjat bli fet. Magen. Allt sätter sig på magen. Det är helt omkullkastande att inte längre kunna hämta hem mat från grillen och sen inte tänka mer på det. Som det är nu känner jag självförakt efter varje hamburgertallrik och varje cola.
Jag har kastat ut lama krokar i min närhet om stående badmintontider i vinter men den där riktiga övertygelsen är väl ännu ett par kilo bort. Vi får se,det här kanske slutar som en ren bantningsblogg vad det lider.

Kaffe nu och sen den bekanta frågan om huruvida jag ska sova eller kriga.

Tänkte avsluta med ett utropstecken där men förmår inte göra det då det skulle kännas falskt eftersom jag trots allt är helt slut och inte på något sätt är på utropsteckenhumör.

Ärlighet måste vara att alltid säga vad man tänker och känner. Oberoende av vad man tjänar på för stunden.
Om det är kriterierna kan jag säga att jag är den absolut ärligaste personen jag känner. Sen får det låta hur höga hästar det vill. Och jag har också mina fläckar.

Jag har kommit till en punkt där jag känner mig mer och mer trygg i mig själv. Sen två år tillbaks har jag haft pengar och det hade kunnat göra mig mer isolerad och mer "jag orkar inte",men det har gjort mig mer självständig.

Framtiden är fortfarande sjukt oviss men jag mår mer och mer sällan dåligt. Det måste vara värt någonting.

Avslutningsvis ska jag rangordna mina vänner och bekantas badrum;

1;Wijken. Sjukt behagligt. Man vill inte lämna rummet.
2;Kalle&Mats; Dom har fönster vid badkaret. Få saker är så sköna som att duscha med ett öppet fönster.
3;Pappa;Cleant. Inte haft en dålig sittning eller dusch där.


Som jag känner nu har jag ett par veckors bra material framför mig. Återstår att se om jag lever upp till det eller inte.