bislet

9 av 14 poäng måste ses som bra men jag hade bytt ut rubbet mot en enda poäng för Djurgårn,vilket gör dagen till ett totalt misslyckande.
Var på ett bra humör,ja rentav briljant,på väg hem från pizzerian hjälpte jag en käck kvinna med att få in hennes bagage i sin portuppgång. Hon kallade mig gullig och mot min natur kände jag en samhörighet över att vara människa. Jag tror vi sthlmare(läs inflyttade bönder) har ett oförtjänt rykte om oss att inte prata med varann etc etc.
I mitt tycke balanserar vi perfekt på rätt sida gränsen om såväl korkat pratglada och osunt inåtvända. Vi har en coolness och är trevliga mot varann när det är läge för det.

I såna glada tankegångar gick jag ända fram tills slutperioden i Ängelholm började.
Sen gick något snett. Domaren gick snett. Domaren var en bögnolla som bara hockeydomare kan vara.
Han skickade mig rakt ner i avgrunden och jag trodde jag byggt upp ett bättre skydd mot motgångar som denna men tji fick jag.

Runt midnatt vaknade jag sen av en plakat pappa i telefonen. Han(och hans fru) hade hookat upp med ett par skånetjejer på krogen. Dom var i min ålder och pappa tyckte det var ett bra tillfälle att agera självutnämnd wingman åt mig som låg hemma och sov. Obegripligt.
Under tvång pratade jag sedan med en Charlotte och trots en hemsk hemsk dialekt slutade det med ett nummerbyte och en facebookaddning...

Är det så här man ska låta det vara i framtiden? Skicka ut daddy på fältet?


Nu blir det tandborstning och sen bok. Way of the peaceful warrior heter den ska tydligen förändra liv enligt en god vän. Vi får se.