bislet

Det blev visst ett litet uppehåll där, men denna novembermorgon,efter en natt utan sömn,insåg jag varför jag borde/måste blogga; jag vet inget annat sätt att få ut mina tankar!
Jo jag har vänner och bekanta,men vad jag inte har är vänner och bekanta som kan det här med att ställa bra frågor.
Antingen vet ni inte hur man gör eller så skiter ni helt enkelt i det.

Jag vill tro att jag själv är fullt duglig inom området,bara det faktum att jag stör mig så ofta på denna frånvaro av frågor från andra,borde ju innebära att jag är medveten om saken iaf.
Hur som helst känner jag att jag får prata för lite om mig själv och då får jag tragiskt nog ta till ett så drastiskt grepp som att damma av bloggen och ställa mina egna frågor.

Och jag undrar om det här kan vara en teori som är gångbar som en förklaring till den bloggexplosion som varit dom senaste åren? Att folk suger på att konversera så man får ge sig ut på nätet och skriva av sig allt det man inte fick sagt irl.... Eller sträcker jag mig efter för mkt nu?


Anyhoo...Det är november och jag försörjer mig fortfarande på att  spela (bländande) poker.
Jag mår sällan pangpangdåligt längre(vilket jag misstänker är en orsak till bloggbreaket) men kan heller inte säga att jag är lycklig. Ett uttryck jag iofs har svårt att se mig själv säga någon gång överhuvudtaget,om jag kan säga så utan att låta melodramisk.

Kortfattat så gör jag inte ett skit om dagarna och mår bra för det mesta. Jag har blivit ärkeytlig och jag älskar det. Det är krogen,poker, Djurgårn och tv-serier som dominerar. Jag läser knappt böcker längre.
(Om tonen känns sorgsam eller högtravande eller nåt annat dåligt så skyller jag på att jag inte har sovit något och att jag är ringrostig)
Jag tror jag kan säga att jag njuter av att inte må dåligt och att jag någonstans tycker att jag är värd det. Och utan att på något sätt göra avkall på den ständiga röst jag alltid har i huvudet om att det alltid kan bli värre,så känns det som att jag typ.....vilar ut på en behaglig nivå och lite senare antar jag att jag kommer göra ett försök att gå från det här till att verkligen försöka komma fram till vad jag vill göra med livet.


Det är med blandade känslor jag hemfaller till bloggen,litegrann som om Snuffe&Zoran skulle ta över mitt kära Djurgårn som det ryktas om. Det var kul senast men skulle kunna kännas fräschare.


För någon natt sen had jag en dröm där jag ägde en fyrhjuling. Det fick mig att komma på hur sugen jag är på att köpa en vespa. En eu-moppe eller skoter,vad som nu blir bäst.
Helst vill jag köpa en redan idag men det kanske är bäst att vänta in våren?

Det där för mig också osökt in på min brist på motion. Jag trodde aldrig den här dagen skulle komma men jag har börjat bli fet. Magen. Allt sätter sig på magen. Det är helt omkullkastande att inte längre kunna hämta hem mat från grillen och sen inte tänka mer på det. Som det är nu känner jag självförakt efter varje hamburgertallrik och varje cola.
Jag har kastat ut lama krokar i min närhet om stående badmintontider i vinter men den där riktiga övertygelsen är väl ännu ett par kilo bort. Vi får se,det här kanske slutar som en ren bantningsblogg vad det lider.

Kaffe nu och sen den bekanta frågan om huruvida jag ska sova eller kriga.

Tänkte avsluta med ett utropstecken där men förmår inte göra det då det skulle kännas falskt eftersom jag trots allt är helt slut och inte på något sätt är på utropsteckenhumör.